Historia

Övedsklosters historia

Övedskloster har, i olika former, funnits i ungefär 900 år. De ursprungliga byggnaderna grundades av ärkebiskop Eskil i Lund vid 1100-talets mitt och tillägnades den heliga Trefaldigheten. De munkar som först bosatte sig i Öved kom från Premontré i Frankrike.

Relativt lite är känt om den heliga Trefaldighetens kloster och munkarna som levde där. Att döma av de många gårdar och den mark som så småningom kom att tillhöra klostret verkar det emellertid som om det förde en relativ välmående tillvaro. De gamla klosterbyggnaderna stod där dagens slott idag ligger.

Tyvärr är inga synliga delar av klostret bevarat idag och det finns inte heller särskilt många avbildningar av hur det såg ut. En av de få som finns är emellertid det kopparstick som avbildas till vänster och som är en del av en teckning från 1680-talet.

Kungsgården

År 1536 genomfördes reformationen i Danmark och eftersom Skåne fortfarande var danskt förde det med sig att den heliga Trefaldighetens kloster upplöstes. Egendomen, som då uppgick till 113 gårdar, konfiskerades av den Danska kronan, och användes sedan som pant vid de lån kungarna tog av den rika adeln.

Privat egendom

När Christian IV beslöt sig för att bygga den befästning som så småningom skulle komma att bli Kristianstad bytte han bort Övedskloster mot mark vid Allö i Helgeån. Bytet genomfördes 1614 mellan Christian IV och Otto Lindenov och innebar att Övedskloster, för första gången, kom i privat ägo. År 1666 köptes egendomen av fältmarskalken Carl Mauritz Lewenhaupt.

Lewenhaupts

Carl Mauritz Lewenhaupt avled samma år och lämnade Övedskloster åt sina båda söner, Carl Gustaf och Sten Casimir. Bägge två trädde emellertid i utländsk tjänst och skulle aldrig komma att bebo Övedskloster. Sten Casimir dog i Dalmatien och Carl Gustaf i Sachsen. Den senare var gift med grevinnan Amalia Vilhelmina von Königsmarck, syster till den berömda Aurora. Amalia och Carl Gustafs son, Charles Emil, tillträdde så småningom godset, med en lovande militär karriär framför sig.

Men efter det att Charles Emil som fältmarskalk lett Hattarnas misslyckade krig mot Ryssland, utsågs han till syndabock och dömdes till förlust av liv, ära och gods. Han halshöggs i Stockholm 1743 och begravdes i Öveds kyrka. Redan innan detta hände hade hans son och arvtagare, Adam Lewenhaupt, gått i fransk tjänst. Han sålde därför Övedskloster till sin svåger 1753. Svågern hette Hans Ramel, var överste och gift med Amalia Beata Lewenhaupt.

Ramels

Hans Ramel lät, med hjälp av pengar han ärvt från sin far den välborne Malte Ramel, riva de befintliga byggnaderna för att bygga ett nytt slott i 1700-tals stil. Hans Ramel, som var enda son, hade inte bara ärvt mycket pengar av sin far. Han var också ägare till Maltesholm, Hviderup, Västerstad, Löberöd, Svansjö och Tullesbo. På grund av sina många byggnationsprojekt på dessa gårdar kallades Hans Ramel för "Bygge-Hans" av sin samtid.

Bygge-Hans påbörjade 1763 ombyggnaden av Övedskloster som skulle komma att vara i 13 år. Ritningarna gjordes av friherre och överintendent Carl Hårleman, en av den svenska rokokons största arkitekter. När ombyggnaden väl startade hade Hårleman emellertid hunnit avlida och utförandet lämnades till, också välkände, Jean Eric Rehn.

Det nya slottet stod klart 1776. Av Övedskloster och underlydande egendomar stiftade Hans Ramel 1766 ett fideikomiss, vilket innebar att slottet inte kunde säljas och att det skulle ärvas i sin helhet av från far till äldste son. När Bygge-Hans dog 1799 blev hans son den förste innehavaren av detta. Den nuvarande innehavaren är den tionde i raden och heter också han Hans Ramel.