Första konstkursen var enormt trevlig och vi konstaterade att det där med ”still life” och ”trompe l’oeil” är otroligt svårt men ändå jättekul, faktiskt! Koncentrationen i målarsalen var så stor att t o m 7-åriga barnbarnet Otto satt i flera timmar tyst och stilla för att måla av fruktfatet eller det han föredrog mest: en citron med solglasögon. Att få till silverlystern på en tekanna tillhör avgjort den högre skolan i tekniken, men man måste utmana sina gränser, sa en av deltagarna. Själv hade jag föresatt mig att jobba med trä-ådring och jag blev riktigt nöjd. En av deltagarna hade aldrig målat förut, men visade på en fenomenal talang med sitt ”frukost”- tema bestående av tekopp, ägg och pepparkvarn!
Nästa kurs går av stapeln i augusti och där finns fortfarande platser kvar för den som är intresserad. Chema, vår spanske lärare är i full färd med att förbereda ankomsten till Sverige och med sig har han en spansk assistent och troligen en spansk kursdeltagare också. Nu ska det bli mer av porträtt och landskap! Och flameco..!
Häromdagen besökte maken Otto och jag Savonlinna i Finland för att lyssna på opera i den mäktiga borgen Olavinlinna. Tosca har nog aldrig framförts i sådan värme. Det måste ha varit 40 grader minst innanför de metertjocka stenväggarna och svetten lackade på oss 2200 personer som var där. Och symfoniorkestern spelade gudomligt trots att det måste vara svårt att med svettiga fingrar hitta rätt ton på instrumenten. Och sångarna; iklädda uniformer och kåpor och fotsida kläder, - de sjöng fantastiskt!
Det var underbart att se och höra, och helt utan mikrofoner så långt jag kunde se. Det var som det ska vara när artisteri och skådespel är som bäst, förutom 20 grader för varmt! Jag försökte sitta mitt i klänningen så att den inte skulle klibba, men det lyckades inte särskilt bra. Fast det var ju likadant för alla; svetten rann. Vi fläktade med programmen och suttade på våra vattenflaskor, även så orkestern!
På hästfronten är det mest broms. Inte bara de där vanliga gråa som man kan slå fyra på en fläck om man är skicklig, utan också stora bombplan som bara med sitt öronbedövande surr kan sätta fart på en häst. De är hemska! Och inte tycker jag att sånt där man sprutar på hjälper särskilt bra heller. Nä, hästarna borde kanske stå inne på dan och vara ute på natten istället? Fast mina hjälper varandra att vifta, och så har de stora marker att rulla och springa på. Den ”lilla” Nunna, 4 år, har vuxit om mamma Darling och har efter vårens fina träning hos Anna nu lite semester hemma.
Det var roligt att se att Nunnas pappa Grafenstolz i år hamnat i Flyinges hingstprogram. Nunna är en fantastisk häst och alla som träffat och ridit henne är stormförtjusta. Sofia, som är särskilt skicklig inom hoppning är lyrisk varje gång hon hoppar Nunna. Likaväl som t ex imorse när vi tog en runda i skogen och skuttade över nedfallna träd, som när hon testar och tränar henne över vanliga hinder i paddocken. Men Anna och jag har planer för Nunna och hon ska snart i mer regelbunden träning igen.
Sommaren står i och vi njuter av den prunkande naturen på Kloster. Snart stundar en mer sammanhållen semester för min del. Skönt att slappa med familjen, bada i sjön, göra lite korta resor och läsa mer än facklitteratur! Och att hinna skriva lite mer sammanhängande också.
Vi hörs igen!
